alexandraidamariabergman

fick det hemskaste beskedet man kan få i Onsdags.
Min läkare Honar, en ny överläkare och en sköterska som heter Anna ville prata enskilt med mig och min mamma. Så Novalie fick vara ute i korridoren med några andra sköterskor.

Honar: Som du vanligt vet då vi kommer och sätter oss vid dig så är det något viktigt/allvarligt som hänt. Och det är vad som har hänt. 
Din sjukdom har kommit tillbaka. Och som du vet så har vi gett och gjort allt vi kan för att få bort den. Men nu finns det inget vi kan göra.
Min mamma brister ut i gråt. Jag sitter chockad i sängen och tittar på dom. Kan inte fatta att vd dom säger. 
Men så frågar jag om de inte finns någon forskning som jag kan få vara med i, men tyvärr såmatchar jag &min sjukdom inte in någonstans,
Så hur låg tid har jag kvar? 
Honar: Det vet vi inte riktigt. Vi ska börja ge dig cellgifter antingen varje vecka eller varannan vecka för att dämpa sjukdomen, så du fårså lång tid som möjligt, Men från någon vecka till månader. Det beror helt på hur din kropp orkar, för tillslut kommer alla organ att påverkas. Och de pratade på att jag skulle få mellan 4-5behandlingar.

Nu medans jag kriver och berättar det här, så får jag panikångest. Får som ett tungt tryck över bröstkorgen som gör att jag får svårt att andas.
Detta är så sjukt, 
Från att alla prover ser skit bra ut, och sen får man beskedet att man ska dö.
Jag vill inte dö. Jag har ett viktigt jobb att sköta, att ta hand om mitt barn, finnas för tobias och min familj och vänner. Men nu ska jag lämna alla. Och man vet inte när heller.
Det är så mkt man vill hinna göra, men vad? Det enda jag kan komma att tänka på, är min underbara fina dotter! Att hon ska få så mkt tid med sin mamma medans hon lever och orkar!
LIVET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST! Jag är så rädd. Jag bara gråter och gråter. 
Folk ber om mirakel, men jag vet att jag kommer att dö.
En vän tipsade mig om produkt som heter, ProArgi9 plus.Har nu beställt de och ska prova de. För vad har jag att förlora? Hoppas att det funkar, för då får jag mer tid med mina nära & kära.

Och jag hoppas att alla ni här hemma, "beter er som vanligt", för jag vill leva så normalt liv den sista tiden.
Alltså om jag kommer in på konsum, ta ingen omväg runt en annan hylla. Kom och säg hej, som man gör vanligtvis. De kommer att vara jobbigt för mig, och säkert för er också, eftersom allt e så känsligt. Men de är så jag känner och vill.

 

Vi får väl se hur mkt jag blir inne på bloggen, ska nog hinna med att fylla några rader.

 

Jag hoppas ni alla tar vara på de ni har, för de ska jag göra!!!!!!! <3
Älskar er <3

 

 

I helgen då jag var hemma, mådde jag inte riktigt 100. Kände mig trött o Hängig. Kände av ett tryck över bröstet, som gjorde att man fick ont då man  andades. Och så hade jag feber i söndags morse. Ont i benen och leder.
Men det är så mkt som kan inverka. I torsdags så höjde de sandimunet och får kortison som en häst.

Under lördagen tog vi de bara lugnt. Jag gjorde inte en massa "måsten". Som tvätt disk mm mm.
Vi åkte till mamma & pappas restaurang (bondasgården) och åt lunch, vilket var super gott. Äter alltid hamburgertallrik då jag e hem, mums. Sen åkte vi till parken, för där hade de "hemvändardagen", och där stod min familj och sålde kolbotten, glödstekt sill m vitkrokar, hamburgare, korv, rulltårtsbakelse och kaffe De var skönt att få komma ut bland folk och visa att man lever. Men de var kyliga vindar, så vi vart inte så långvariga. 
Åkte hem, duscha och gjorde oss iordning inför middagen på parken. 
Nu ska jag vara helt ärlig, för de har jag lärt mig att man ska vara. Maten var ingen höjdare Tur jag fick den gratis.
Men underhållningen var jätte rolig och så kom de fram olika bekanta och hälsade på mig, mamma, tobias, novalie o Julle. Det var vi som hade sällskap tillsammans. 
Åkte hem, Novalie somnade och jag och tobias satte på filmen, The hunger games och poppade popcorn. En helt perfekt dag! Men tråkigt att de går så fort. 

Igår åkte vi runt 18:00 tiden hemmifrån, vilket gjorde att vi kom sent till Uppsala, runt halv elva klev vi ut ur bilen. 
Och så sent vill jag inte åka fler ggr, blir så jobbigt. Var bara att ta kvälls tabletterna och gå och lägga sig.

Idag hade vi tid 10:30 för att lägga om cvk´n, ta prover och sen träffa läkaren. Idag träffade jag läkaren Elisabeth. Och detta möte kändes mkt bättre än förra veckan med den där läkaren som inte hade jobbat på över ett år. Elisabeth var jätte noga med att ställa frågor, undersöka mig. Jag var iväg på lungröntgen,  den var bra och sen var jag och tog ett ekg och det var också bra. Fick ta ett näsprov, och så sög de ur snor ur näsan, för jag har varit "förkyld" nu i några veckor, och de vill utesluta vissa saker, men de tror att de kan vara någon bakterie från novalie. Eftersom hon var sjuk för några veckor sen.

Frågade Elisabeth om mina provsvar. 
Leverprovet hade höjts lite mer.sen i Torsdags. Och då vill de göra en leverbiopsi, så den kommer de att göra imorrgon kl 15:00, och då lär jag fasta från 09. Plus att jag blir inlagd, eftersom de gör ett "ingrepp" på ett så stort organ, så vill de ha mig inne på observation tills på onsdag. Men när man lever som jag gör med detta, så får man ta en dag i taget. Så vi får se hur veckan kommer att se ut. Och så ville hon lägga in mig eftersom jag hade feber igår och lite tendens till de idag. 
HB (blodvärdet) var bra/normala och lika trombocyter.. Crp´n låg på 24, men var inget oförändrat sen sist.
Men nu till de jobbiga. De vita lekocyterna, hade höjts från 10 till 33.
Eftersom jag får kortison i så höga doser, så brukar de inte bli så oroliga att de vita har höjts i sånna här sammanhang. Men eftersom jag har haft en tuff period sen innan transplantationen och en aggressiv cancer, så kan de inte bara utesluta att det är kortisonen. Alltså om de inte är kortisonen så har jag fått tillbaka cancern, vilket är SKIiIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIITJÄVLAFITTHELEVET I sånnafall. Men man ska inte ta ut saker iförväg, jag får helt enkelt gå på hoppet som vanligt. Och vänta in morgondagen och se vad ett prov visar. Men de kommer nog vilja göra ett nytt benmärgsprov för att utesluta leukemi. 

Jag som trodde att mitt liv skulle börja bli bättre. Men jag kan fan inte slappna av. Tror smärtan i bröstet har med oro och rädsla, som en inre stress.
Jag är rädd. 

Ikväll ska jag bara försöka slappna av, umgås m min underbara dotter & mamma!!
Vad skulle jag göra utan dig? Du är ljuset i mörkret, du finns alltid där och lyssnar! 
Och mina systrar, tack för att ni finns och stöttar!
Imorgon då jag gör biopsin så kommer min plastpappa, för att finnas där för mig. Jag Älskar alla i min familj!!
Och Tobias, önskar du vore här hos mig så du kunde hålla om mig och säga att allt ska bli bra!! <3

ÄLSKAR ER !!!!!!!!!! <3<3<3

Andra helgen som vi var hemma, var underbar! 
Jag småplockar m små saker som är som jätte projekt för mig nu då jag e på tillfriskningsstigen. Som är en sjävklarhet för en frisk person.... Men jag ÄLSKAR det. Jag får vara hemma, tillsammans med min familj och bara leva! Slippa sjukhuset. Eller, jag slipper sjukhuset på helgen. 
Jag tvättade, hängde tvätt, plocka i diskmaskinen, lagade middag till mig och min familj, mamma & pappa. Hade jätte mysigt. jag hade städat och plockat hela dagen, förberett middag. Blandsallad m fetaost, ungsrostade rotfrukter, fläskfilé, nötkött, smält ost, fyra olika såser( vi grillade på bordsgrillen) 

Jag, novalie och Tobias myste och pysslade om varandra, och det behövdes. 

Eftersom Jag och Tobias har glidit ifrån varandra lite grann under peridoden som sjuk.,och om man levt i dessa omständigheter, så då har man inte orkat massera, hållt om varandra osv.. Även fast man kanske tror att det är en självklarhet då någon e sjuk. 
Men vi har haft en massa olika motgångar i vårat förhållande under våra 5år, så detta ska vi fixa :) För vi älskar varandra! Och för våran underbara dotter skull !! <3
JAG ÄLSKAR ER <3

Som de ser ut nu, så lär jag fortfarande gå på koll två ggr i veckan, etersom GVH´n har spridit sig mer på kroppen och de vill få kontroll på den. Och de gör de via sandimun tabletter och kortison. Och så ska jag smörja in mig med special salva för utslagen, de ska också lindra för klåda.
Men idag då jag kom på sjukhuset så var inte min läkare Kristina där,  hon som jag gått hos sen jag gjorde transplantationen. Utan nu var det en kvinnlig läkare som varit ledig i ett år, så nu vart jag berätta om allt om mig och mina symptom och besvär.
Kändes ganska jobbigt & besvärigt..
Och innan hon släppte iväg mig så vart hon rådfråga m en annan läkare om mina utslag, mediciner mm mm.
VIll ha kristina!!!!! Vi hade egentligen "små planerat" att jag skulle dra ner på två besök till ett besök i veckan. 
Men jag ska väl inte klaga, de går framåt. Provsvaret hade kommit om mina och angelicas celler. Förstod inte riktigt hur de menade, men som jag fattade de så om man har tre stycken rör, så var 2½ av 3 fyllda av angelicas celler Vilket var BRA !!!! :) 

På tosdag ska jag på kontroll igen kl09. Sen åker vi hem om allt ser bra ut. 
På fredag ska jag på två möten, ett är om våran ekonomiska situation och sen ska vi på möte angående att mamma ska vara hemma med mig och Novalie, eftersom läkarna har konstaterat att jag är för slak i kropp & själ för att ta hand om henne ensam. Ska bli skönt att börja få ordning på sitt liv. 

GOD NATT!!
Älskar er <3