alexandraidamariabergman

fick det hemskaste beskedet man kan få i Onsdags.
Min läkare Honar, en ny överläkare och en sköterska som heter Anna ville prata enskilt med mig och min mamma. Så Novalie fick vara ute i korridoren med några andra sköterskor.

Honar: Som du vanligt vet då vi kommer och sätter oss vid dig så är det något viktigt/allvarligt som hänt. Och det är vad som har hänt. 
Din sjukdom har kommit tillbaka. Och som du vet så har vi gett och gjort allt vi kan för att få bort den. Men nu finns det inget vi kan göra.
Min mamma brister ut i gråt. Jag sitter chockad i sängen och tittar på dom. Kan inte fatta att vd dom säger. 
Men så frågar jag om de inte finns någon forskning som jag kan få vara med i, men tyvärr såmatchar jag &min sjukdom inte in någonstans,
Så hur låg tid har jag kvar? 
Honar: Det vet vi inte riktigt. Vi ska börja ge dig cellgifter antingen varje vecka eller varannan vecka för att dämpa sjukdomen, så du fårså lång tid som möjligt, Men från någon vecka till månader. Det beror helt på hur din kropp orkar, för tillslut kommer alla organ att påverkas. Och de pratade på att jag skulle få mellan 4-5behandlingar.

Nu medans jag kriver och berättar det här, så får jag panikångest. Får som ett tungt tryck över bröstkorgen som gör att jag får svårt att andas.
Detta är så sjukt, 
Från att alla prover ser skit bra ut, och sen får man beskedet att man ska dö.
Jag vill inte dö. Jag har ett viktigt jobb att sköta, att ta hand om mitt barn, finnas för tobias och min familj och vänner. Men nu ska jag lämna alla. Och man vet inte när heller.
Det är så mkt man vill hinna göra, men vad? Det enda jag kan komma att tänka på, är min underbara fina dotter! Att hon ska få så mkt tid med sin mamma medans hon lever och orkar!
LIVET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST! Jag är så rädd. Jag bara gråter och gråter. 
Folk ber om mirakel, men jag vet att jag kommer att dö.
En vän tipsade mig om produkt som heter, ProArgi9 plus.Har nu beställt de och ska prova de. För vad har jag att förlora? Hoppas att det funkar, för då får jag mer tid med mina nära & kära.

Och jag hoppas att alla ni här hemma, "beter er som vanligt", för jag vill leva så normalt liv den sista tiden.
Alltså om jag kommer in på konsum, ta ingen omväg runt en annan hylla. Kom och säg hej, som man gör vanligtvis. De kommer att vara jobbigt för mig, och säkert för er också, eftersom allt e så känsligt. Men de är så jag känner och vill.

 

Vi får väl se hur mkt jag blir inne på bloggen, ska nog hinna med att fylla några rader.

 

Jag hoppas ni alla tar vara på de ni har, för de ska jag göra!!!!!!! <3
Älskar er <3