Idag är dagen som jag väntat på. Jag ska få åka hem på permission, och det ska bli så skönt. 
Känslan att få komma hem är faktiskt ganska obeskrivlig. För det e något som jag uppskattar så himla mkt!

Innan man fick cancer beskedet, så levde man sitt liv som vanligt, alltså så man ska leva. Men.. Nu när man lever som jag gör, i ovissheten. Så blir man så jävla TACKSAM för det man får, och tacksam för det man har! Vi säger som jag som varit isolerad större delen som jag bott på sjukhuset, nu när jag inte var de längre. Jag fick äta räkor, äta tårta, äta ute. Sånt som vanligt folk vanligt vis kan göra när som helst. Men gud så glad jag blev då jag fick veta att jag fick äta tårta, jag höll på att börja gråta.

Det jag vill få fram i det här inlägget, är att ni "vanliga människor" ska ta vara på tiden som ni har med alla nära och kära, tänk efter på vad ni gör och uppskatta det till tusen. 
Är ni ute på promenad, ta ett djupt andetag och känn hur gott det luktar ute. Det luktar friskt och det är liv!
Ni ska bara veta hur avis jag är på alla er som är friska och har en normalt liv. Bara att se på FB och hur alla har de, gör mig själv väldigt ledsen. Men ändå kan jag inte sluta gå in och läsa. För jag vill ta del av vad som händer i era liv och vad som sker på hemmaplan. 

Men nu ska jag försöka att inte tänka på så mkt, att vänta in benmärgstransplantationen och då får vi se hur min framtid kommer att se ut. 
Min enda önskan, är att jag ska bli frisk från cancern. 
Så jag Novalie, Tobias och lilla Timo kan få ett normalt liv och får leva tillsammans!!
Jag älskar min dotter, Tobias och min familj <3
Ni är anledningen till att kämpa för att leva <3

JAG ÄLSKAR ER <3