alexandraidamariabergman

Igår var det dåligt väder i Uppsala och vi var urtråkade. Så Tobias kom på ide´n att jag, Novalie & Tobias skulle ta en tripp till Sthlm till mamma och julle. Och det gjorde vi. Kom dit runt två tiden. 
Novalie busade med mormor i köket, Tobias & Julle var ute och fixade med bilen och jag gick och la mig inne i deras sovrum, sov i flera timmar. Mamma lagade mat åt oss, pasta med ost/kassler sås, mums. 
Vi bestämde oss för att Novalie behövde miljöombyte, så hon fick sova över hos mormor/morfar.
Jag och Tobias kom tillbaka till Uppsala runt halv åtta tiden. För det var bestämt innan vi åkte att jag vart vara tillbaka till 20:00 för att få mitt dropp.
Då jag och tobias satt på rummet och väntade tills klockan skulle bli åtta som kom en sjuksköterska in som jag aldrig haft förut och berättade att jag inte skulle ha de där droppet klockan åtta. För de hade tagit prover på förmiddagen innan vi åkte till sthlm, och jag hade fördubblat så högt konsentrations värde och det var inte bra. Och sen berättade jag för henne att jag varken ätit eller druckit som jag skulle ha gjort. (måste ha fått i mig ca 1,5L vätska och ett x antal kalorier på en dag) Skulle ta mina kl20:00 tabletter, men de plus allt annat som jag fått i mig under dagen kom upp. Och de visade sig att jag hade för hög puls och för lågt blodtryck. Så jag fick två dropp, ett vätske dropp och ett sockerdropp. Efter det vart pulsen normal och blodtrycket likaså. 

Idag mådde jag bättre, så jag ville följa med Tobias till Sthlm för att umgås med mamma/Novalie/Julle i en vanlig hemmamiljö, för det kännns som att det här är sista dagen i det fria, för nu är jag på dag6, vilket kan innebära infektion när som helst. Och resultatet blev att jag inte fick åka för läkarna. För symptomerna som jag hade igår, är ett förmodligen förstadie på blodförgiftning.
Det ända som jag känner av än så länge, är ont i halsen där man sväljer, där "adams-äpplet" sitter.                      Är mina slemhinnorna som får stryk av cellgifterna. Får morfin innan jag ska äta, för att kunna svälja ner maten. Och att jag små svettas ena stunden och sen i nästa så små fryser jag.

 
Mamma berättade för mig i förrgår, ngt som hon undanhållit för mig. Vid midsommar som vi vart vänta över helgen, på hur det skulle bli för mig, om jag hade kommit i remission efter cellgiftskuren som var gjord just för min leukemi eller vad som skulle ske om jag inte hade gjort de. Och tydligen så hade överläkaren träffat på mamma ute i korridoren och frågat hur det var med mig, mamma sa att jag var jätte deprimerad och mamma frågade Honar, läkaren om hur det såg ut för mig. Och om det hade visat att jag hade haft cancer kvar i märgen, så hade de inte kunnat göra något mer för mig. 
Och då ställer jag frågan till mig själv? Läkarna har sagt att de inte underhåller något information, och de gjorde dom ändå? Och min mamma, att hon inte berättade för mig. Men kan ändå förstå varför hon valde att inte göra de. Så nu när jag tänker tillbaka till midsommar, så såg min mamma så ledsen & trött ut. Och det var för hon bar på den tunga informationen.
Men tänk att jag har kommit till vårat mål, att göra transplantationen. Nu finns det chans för mig att få leva. 
Och idag har vi kommit till Dag6, så nu står det väl inte på förens man kommit förbi de jobbiga dagarna och man börjar stiga i värdena. Blir alldeles sprallig i hela kroppen, på bara tanken att bli frisk och att få komma hem.
Sa igår till Tobias, när jag kommer hem så ska jag: Sitta i soffan, gå runt och titta runt i alla rum, stå inne i barnkammaren och titta ut genom fönstret, ligga på våran hemska tempur säng, Åhhhhhh va jag längtar hem! Till våra möbler, blommor och till våran älskade hund TIMO <3<3<3 Gud va jag saknar han, mammas kille <3

Nej nu ska jag ta vara på tiden som jag har själv idag på rummet. Ska kolla tv, kolla facebook, spela sims, äta fika och sova. :D
Hade nyss ett lång trevligt samtal med min vän Mary <3 Jag Älskar dig!!!

Älskar er <3