Positiv/negativ
Kategori: Mitt liv !
Varit ut på en långpromenad idag in till stan, köpte lite mat till Novalie,bröd/kex, glass & dricka. Satte oss vid ån som går igenom Uppsala, åt lite glass. Tobias kastade kexsmulor till fåglarna, som inte Novalie ville ha. De som gjorde att vi gick ifrån den platsen var att Tobias sträkte upp sin arm mot mig och sa: Titta! Då vare fågelskit, haha!! Gick bort till dammen där alla måsar, kråkor, ankor och svanar bor, så Novalie fick se lite mer pippi-fåglar!
De märks att man har tröttnat på sitt liv. Detta rum gör mig så jävla äcklad. denna säng, dessa färger, samma rutiner. samma samma samma skit saker hela tiden. Fattar inte varför jag e så less på allt just nu?, efter att transplantationen e gjord. Borde vara HAPPY! De är jag också. Men ändå så nere.?!
Vill vara fri som varenda människa, kunna göra precis vad jag vill och när jag vill. MEN NEJ! NU MÅSTE jag vara här, anpassa mig till alla måste.
Och minsta lilla skit grej som man inte skulle bry sig om, de gör jag till största grejen.
Det är synd om min Sambo Tobias! Nu under de senaste dagarna har hag bett om ursäkt direkt efter att jag haft "små utbrott".
Men vem har sagt att det ska vara lätt?!
Här ligger jag i en sjukhussäng, snart 21år och har blodcancer. Har en underbar Dotter, som blir 1år i oktober, min älskade tobias(sambo) vi firar 5år tillsammans i augusti.
JAg vill fan inte ligga här, vill leva!!
Och man blir ju inte gladare då folk beter sig som skit, de som är runtomkring en,
Din lilla bitch, kan du så kan fanemej jag också!
Känns som när jag skriver, så är jag Schizofreni.. Ena stunden positiv och glad och nästa sekund spyr jag galla på allt. Jag bjuder på mig själv, varsågod!
Älskar MIN familj<3
De märks att man har tröttnat på sitt liv. Detta rum gör mig så jävla äcklad. denna säng, dessa färger, samma rutiner. samma samma samma skit saker hela tiden. Fattar inte varför jag e så less på allt just nu?, efter att transplantationen e gjord. Borde vara HAPPY! De är jag också. Men ändå så nere.?!
Vill vara fri som varenda människa, kunna göra precis vad jag vill och när jag vill. MEN NEJ! NU MÅSTE jag vara här, anpassa mig till alla måste.
Och minsta lilla skit grej som man inte skulle bry sig om, de gör jag till största grejen.
Det är synd om min Sambo Tobias! Nu under de senaste dagarna har hag bett om ursäkt direkt efter att jag haft "små utbrott".
Men vem har sagt att det ska vara lätt?!
Här ligger jag i en sjukhussäng, snart 21år och har blodcancer. Har en underbar Dotter, som blir 1år i oktober, min älskade tobias(sambo) vi firar 5år tillsammans i augusti.
JAg vill fan inte ligga här, vill leva!!
Och man blir ju inte gladare då folk beter sig som skit, de som är runtomkring en,
Din lilla bitch, kan du så kan fanemej jag också!
Känns som när jag skriver, så är jag Schizofreni.. Ena stunden positiv och glad och nästa sekund spyr jag galla på allt. Jag bjuder på mig själv, varsågod!
Älskar MIN familj<3