Bilresan hem till Lima, var inte den roligaste kan jag då säga. Fy fasen så jag mådde dåligt. Från Uppsala till Säter så hade jag hela tiden i tankarna att vi skulle vända tillbaka, för jag mådde illa, kallsvettas och ont i röven. Det är väl de här morfin tabletterna som jag tar, som lurar i kroppen. 

När vi kom hem, så kom vi hem till ett fin städat hus. Tobias mamma karin, alltså min svärmos och hennes kompis Camilla hade varit dit i Onsdags och städat. Det tackar vi för <3
Men gud så härligt det var att komma hem, det var så fint hemma och det kändes som man inte kände igen sig.
Men jag mådde fortfarande inte någe bra, så jag låg och vilade och kunde knappt röra mig eftersom smärtan där bak(en) gör så fruktansvärt ont. Ursäkta informationen..

Just det, under resan påväg hem så ringde min tele då vi kom till Borlänge, var min underbara vän Marie som ringde. Hon började berätta att hon hade varit och spått sig hos en som heter Lisbeth, och hon spår tydligen i kaffesumpen som blir kvar i koppen.
Marie frågade lite saker om sig själv, men sen så berättade Marie för Lisbeth att hon hade en nära vän som är sjuk som heter Alexandra och hennes mormor gick hastigt bort för några veckor sen. Har hon det bra, tror jag var hennes fråga??! Mitt minne är skit kasst efter alla cellgifter, så jag tror att det var det hon frågade Lisbeth....
Och då svarade hon, Alexandra? Men vänta lite, och så gick lisbeth och hämtade en lapp/ett papper. och på ena sidan stog det Alexandra och på baksidan hade hon fått fram bokstäverna : M A R G E. Och det var personen som hade tagit kontakt med Lisbeth. Och då svarade Marie att, Alexandras mormor heter juh Margaretha. 
SÅ det som hade hänt var att min mormor hade tagit kontakt med Lisbeth några dagar innan marie kom dit för att spå sig. Och hon hade en hälsning till mig som Lisbeth skulle tala om för mig, men hon visste juh varken inte vem jag var eller vem personen var som hade kontaktat henne. Så det var väl ödet att marie skulle dit, så jag skulle få min hälsning.
Men iaf så var hälsningen att, jag Alexandra fick inte åka hem till begravningen utan att jag vart stanna kvar i Uppsala. Så det inte skulle hända mig någonting. 
För innan min mormor gick bort, så var hon på min mamma hela tiden och sa att jag vart passa mig så jag inte vart dålig. Att då jag är nere i mina värden så får jag inte träffa kompisar osv. Och det har hon juh rätt i, jag utsätter bara mig själv.
Det var så skönt att mormor hade hört av sig. Jag vet att det finns en del människor som inte tror på sånt där med att spå sig själv och dylikt, men hur förklarar ni isådanafall det som jag nu skrev om marie´s upplevelse hos Lisbeth?! Hon kunde tydligen se att jag hade leukemi, och det enda marie hade sagt var att jag var sjuk. Och så kunde hon se att jag hade ett barn. Och marie hade inte nämnt något om det heller.
Hon sa till Marie att jag skulle klara av det här med cancern, för min mormor skickade en massa kraft som lisbeth skulle ge mig. Och att jag är en sådan stark människa, en kämpe.
SKÖÖNT <3<3<3

Begravningen som var på fredagen kl:10:00 var en jätte fin begravning. Må du vila i frid mormor, jag vet att du är med mig och resten av familjen<3<3<3 Jag kommer alltid att älska dig!!
De hade tre hjärtan av blommor som stod på stativ och på golvet. De tre hjärtanen representerade min mamma, min moster & morbror. Och så var det en massa olika blomster arrangemang runt kistan som folk hade skickat. På kistan så hade mamma, moster & morbror lagt ett förkläde, en kavel och en slev tror jag. För min mormor har varit kokerska i större delen av sitt liv. 
De spelade tre låtar på CD, vet bara vad den ena låten heter: Ängeln i rummet med Eva Dahlgren. Den låten förknippar jag med mig och nu när jag kommer att höra den låten så vet jag att mormor är med mig, för hon är min skyddsängel. Dom andra låtarna var också jätte fina.
På första raden på höger sida så satt Hasse, min mormors sambo. Hon friade till han på skottårs dagen <3
Sen min pappa Julle, min mamma, morbror Roger, min moster Anna och hennes sambo Roland.
På raden bakom satt storasyster Annelen, sen kusinerna Lowa & Lucas, sen lillasyster Angelica, Kompisen Richard Gillerås, Min sambo Tobias, Novalie satt i Tobias knä och sen satt jag längst ut. Raden bakom oss vart vara tom pga att ingen skulle kunna smitta mig. 
Min mormors bror kom på begravningen, fast jag tror att mormor inte hade viljat att han kom. De tänkte sätta sig på den raden som var tom bakom oss, men då sa mina systrar att den vart vara tom pga av mig. Då känner man bara hur ledsen man blir. Jag är inte som alla andra längre, jag är sjuk. Och det är jobbigt. 
Men de trodde säkert att vi hade sparat den raden åt dom, men nej du tack!!!
Efter begravningen i kyrkan, så åkte vi i familjen och de som mamma, moster & roger bjöd med på fika på Bondasgården, den restaurangen äger mina föräldrar. Vi satt inne i den gamla avdelningen (från 1600-talet) Och det var så fint dukat, med ljus och bilden som de hade på mormor i kyrkan stod på pianot! 
De bjöd på smörgåstårta, swartsvald tårta (vet ej hur det stavas) Det var mormor´s favorit tårta och så hade de en prinsesstårta. Snacka om att man vart mätt, ville juh smaka på allt. :)

Vart trött, så gick upp och la mig i mina föräldras säng uppe i deras lägenhet och min storasyster följde med. Lägenheten är på övervåningen på restaurangen. Vi låg och pratade om allt, skönt att få ligga bredvid dig och prata istället för att jämnt prata via telefon. <3
Passade även på att äta restaurangens goda hamburgertallrik innan vi åkte hem till oss. Där hemma väntade min lillasyster & Rickard, de hade plockat ihop där hemma. ( vart lite "kaos" där hemma på morgonen innan begravningen var)
Mot kvällen kom mina föräldrar, mina två systrar, Rickard, min morbror Roger och så hade han sin barndomsvän Pelle Larsson med sig, fast han åkte ganska tidigt. Mamma lagade mat, hasselbackspotatis, helstekt fläskfilé och kantarellsås. Jag åt en liten kant av köttet och en halv potatis, var inte alls hungrig. Och det var konstigt, för jag älskar gormé mat. Och sen runt nio tiden kom min morfar och hans sambo Gudrun. 
Vi satt alla runt köksbordet och pratade gamla minnen om mormor och då vi barn var små osv. De äldre tog sig någon whisky, öl & vin. Jag var så sugen på vin, men kunde inte ta något eftersom jag äter antibiotika tabletter och morfin. 
Min älskade pappa Julle vart nog lite dragen och då han blir det så kan han uttrycka sig om sina känslor. Han sa till mig att jag var hans idol, att han såg upp till mig för jag har blivit en sådan stark person. Han sa att han skulle lätt raka av sig håret, så vi vart lika varandra. Jag såg att han vart ledsen. Han lät inte tårarna rinna, utan torka bort dom vid ögat. Och jag vart så rörd och ledsen, visste inte alls vad jag skulle säga. Han vet hur mkt jag älskar han och mamma, och så sa han att han önskade att han hade velat funnits där för oss då vi var mindre, alltså innan mamma och Julle träffades. Och det önskar jag också!!
Min morfar vart också dragen, hehe. Han skulle berätta ett minne och så sa han till min lillasyster Angelica, ja kommer du ihåg då vi sov i Ludvika. Angelica, va? Neej?! Då blandade han ihop henne och min moster, och det skiljer ganska många år emellan dom. Hahha :P

Dagen därpå då vi vaknade var det bara att packa och börja våran resa mot uppsala. men vi gjorde ett stopp nere i Jägra i Malung hos Tobias föräldrar och åt frukost och så de fick träffa oss och speciellt Novalie. För vi vet juh inte då vi får komma hem nästa gång. Fick varma baugetter ifrån ungnen, jätte gott..
Resan till Uppsala gick mkt bättre, än hemresan.

Älskar att vara hemma!!
Älskar er<3