Låg inne på rummet och inte gjorde ett skit. Är en sådan dag idag.
Helt plötsligt kommer överläkaren in och ska berätta om deras sammanställning av alla mina prover osv.
Jag har tydligen några celler i kroppen som har "odlat" fram ett DNA, inte som är ärftligt eller som jag kan ge vidare till någon. Och det gör tydligen att de kan inte se långsiktigt med cellgifter ( de kommer tydligen inte att bota mig från cancern) utan den enda lösningen som de kan göra för mig, är att göra en benmärgstransplantation.
Så nu är det aktuellt för mina systrar att testa sig för att matcha mig, annars lär de kolla igenom hela sverige och sen världen om de finns en givare som matchar mig.
Jag blir helt stel i kroppen, kan knappt andas och börjar att svettas av de hon hade att säga. Allt kommer som en chock. Har fortfarande inte tagit in att jag har cancer. Och nu detta?
Jag blir livrädd. Kommer jag att klara de här? JAG MÅSTE!!!!! För min dotter.<3 och min familj!!
Ni kan aldrig förstå vad jag går igenom, men de e något så frukstansvärt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Varför ska livet vara så orättvist? Varför jag?
jag måste överleva cancern, finns fan inget annat. Känner att jag är helt utmattad av beskedet. Måste vila.

ALLT FÖR DIG MIN ÄLSKADE DOTTER NOVALIE, MAMMA SKA ÖVERLEVA FÖR DIG !!!!!! <3<3<3